"Fiskussionen" 10/3 2004
"Fiskussionen" är en återkommande programpunkt på föreningens månadsmöten. Vi diskuterar två fiskar varje gång, mera utifrån medlemmarnas egna erfarenheter och synpunkter än utifrån fakta som finns i akvarielitteraturen.

Äggläggande tandkarpar, som vanligen kallas killis, finns i alla världsdelar utom Australien. Det finns över 800 killiarter. En mindre del är årtidsfiskar som tex Cynolebias och Nothobranchius, men de flesta är växtlekare som Epiplatys och Aplocheilus. Flest killiarter finns i Syd- och Mellan-Amerika och i Afrika

I länderna kring Medelhavet kan vi om vi har tur hitta Aphaniusarter. När vi var på semester i Alanya i södra Turkiet härom året lämnade jag en dag familjen på beachen och följde en nästan uttorkad bäck i flera timmar upp genom staden och ut på landsbygden genom bondbyarna på sluttningarna ovanför staden på jakt efter Aphanius mento. Tyvärr försvann bäcken så småningom i vegetationen och inte hjälpte det att jag under tiden hade fått en hel svans av fnittrande ungar efter mig. De hade nog aldrig sett en turist gå så rejält vilse förut och saken blev ju inte bättre av att jag med teckenspråk försökte förklara vad jag letade efter. Jag fick återvända från utflykten utan att ha lyckats få tag i någon fisk, men nästa gång så…!

Men nu till Kap Lopez. Den kommer från Gabon, Kamerun och Angola i Västra Afrika. Hannen är mycket vacker: Brun med röda teckningar och grönskimmer framtill. Fenorna i vinrött, mörkblått och orange med vita spetsar. Honan är som vanligt bland killis mera oansenligt gråbrun. Kap Lopez blir 5 – 6 cm och trivs bra i ett mindre artakvarium med tex javamossa och flytväxter. Den är "snäll" men måste ha tättslutande täckglas och får den levande foder brukar det dyka upp små yngel i javamossan så småningom.

Det finns också en variant som kallas "Golden". Kroppen är gul till orange med röda teckningar. Fenorna i orange, vinrött och blåvitt.

Janne

Flera av oss har eller har haft multicolor och yngel av densamma, bl. a. Uffe som dragit upp flera kullar.

Namnet multicolor, som ju betyder flerfärgad, ansåg vi stämde men samtidigt tyckte de flesta att fisken kanske inte var direkt färgsprakande. Fast under leken blir hannen mycket vacker.

Det är intressant att följa leken och ruvningen i honans mun. När rommen kläcks söker ynglen sedan skydd i honans mun under den närmaste tiden.

Sammanfattningsvis tyckte vi att denna relativt fredliga fisk är väl lämpad för sällskapsakvariet och att den är väl värd att anskaffa och odla.

                                                          Owe