Kärt barn har många namn brukar man ju säja och det kan man lugnt säja i detta fallet. Några kan väl nämnas, tex. Blå antennmal, algätare, slamsugare, sugpropp och dammsugare. Sen är de ancistrus som finns i hobbyn idag troligtvis är en blandning, alltså korsningar, av flera arter, kanske 5-6 st eller fler. A dolichopterus, A.temminckii och A.cirrhosus är några exempel. Det är därför lugnast att bara kalla sina fiskar för Ancistrus eller möjligen A.sp så säjer man alla fall inte fel.

Ursprungligen lever den i ganska strömt vatten och uppskattar också en syrerik miljö. A. är anpassningsbar och mycket lättlekt. Könsskillnaden är dessutom väldigt tydlig! Hanen har huvudet fullt av små spröt och honan är slät och har liksom en "läppkant" runt "nosen". På ungdjur, under ca 4 månader är det svårare att skilja könen åt, men ser man tendens till små spröt så blir det med all säkerhet en hane. Som små är Ancistrusen mycket trevlig i akvariet. Den är mörk med små ljusare fläckar på kroppen och med en ljus kant på rygg och stjärtfena. Den är duktigt flitig i sitt algätande och aktiv även på dagen för att som vuxen vara mest nattaktiv. Som vuxen uppskattar den även mer animalisk kost och vissa exemplar kan bli lite romrövare och tar gärna för sej av romkakan hos lekande ciklider. Envis är den också. Jag har sett Ancistrus blivit "bortlyft" ett flertal gånger av lekande kurvciklider och fått rejält på däng av skalarer. Skadorna brukar stanna vid lite söndertrasade fenor som läker på ett par dagar. Det är värre med ciklidrommen… Nattbelysning kan, med lite tur, hjälpa cikliderna att klara vaktningen.

Oftast leker mina par i kokosnötter som jag sågat av ena änden på och låtit tömma på kokos. Det är smidigt för då kan jag placera nöten så att jag kan lysa in med en ficklampa och kontrollera när ynglen är lagom stora att flyttas. Jag låter hanen vakta och fläkta rom och yngel tills de är stora nog att ge sej av ur boet. Detta tar ca 3 veckor. Man ser att de ändrar färg över till vuxenfärg och att gulesäcken tar slut. Nu är de hungriga! Väntar man för länge drar alla ut på jakt och blir ett lätt byte för annan fisk. Det kan vara lite svårt att få ut hanen ur nöten men det går och han får gå tillbaks med tom nöt i det ursprungliga akvariet. Vid mina första lekar, när jag inte hade så många akvarier, brukade jag sätta pyttisarna i en födkasse med filtret riktat genom kassen. I kassen placerades förvälld sallad, kinakål eller squarchskivor. Ynglen satt på maten. Efter några veckor fick de flytta till ett litet akvarium med luftdrivet skumpatronfilter och med fortsatt rikligt med mat och ca 50% vattenbyte varje eller varannan dag, beroende på kullens storlek. Nu fick de även lite flingfoder, fodertabletter, hemkörd räkmix och lite cyklops eller daphnier varvat med den förvällda salladen. Jag vet att man kan ge brysselkål men vattnet luktar skunk och familjen vrålar sin avsky, så det undviker jag. Jag brukar ha ett tunt lager rådasand på botten och en liten trädrot som de kan sitta och knapra på. På det här sättet är bortfallet minimalt. Om man nu vill ha det lite enklare och inte tycker sej behöva ca 50-100 nya ancistrus varannan månad så kan man ha ett uppväxtakvarium på 100-150 liter och tömma kokosnötterna där när det är dags. Vattenbytet och matmängden är lika viktig här men det blir ändå ett större bortfall, troligtvis för att ynglen bör sitta strömt och på maten de första veckorna. På kul lät jag ett av mina ancistruspar leka i en brun medicinburk av glas. Det gick alldeles utmärkt och jag kunde lätt följa utvecklingen av rom och yngel. Det kanske kan vara något att prova. Om man låter fiskarna leka och växa upp i sällskapsakvariet så klarar sej inte så väldigt många. Det beror på att de är så lättfångade byten första dagarna då de far ur sin grotta. Har man relativt snälla fiskar med små munnar så klarar sej oftast några, kanske fullt tillräckligt?!

En trevlig firre som alla borde prova! /Nina